I wonder why.

Jag satt på bussen iförrgår typ och funderade på hur många böcker jag läst det senaste året. Dom som känner mig vet att jag HATADE böcker mer än något annat, jag ville inte ens ta i dom. Det senaste året har jag läst omkring 18 böcker.

Just nu läser jag Alex Schulmans bok "Skynda att älska" där han skriver om sin pappa. På omslaget och på baksidan står det att boken rör väldigt många människor som läst den och Magnus Uggla skrev att han aldrig gråtit så mycket. Jag hann läsa 2 sidor i boken på bussen, tårar kom, jag läste 2 till och det kom så mycket tårar att jag fick sluta läsa för att de höll på att välla över... Sen kunde jag inte läsa mer. Men jag tog mig i kragen och har snart läst 150 sidor ur den och den är väldigt rörande.

Det fick mig att tänka på min egen pappa ibland. Jag satt och tänkte på när jag och Christian åkte till honom i somras i Galicien. Vi började prata om hans hjärtattack som han hade förra året pga allt arbete, rökande och drickande. Då berättar han att han hade fått en till hjärtattack för inte så länge sedan där han till och med dog.... Vad roligt att han ens berättade det för mig? Roligt att han inte orkade lyfta upp telefonjäveln till örat och slå mig en signal.. Dom hade lyckats få hans hjärta att slå igen efter 3 minuter eller vad han sa, dom trodde först inte att dom skulle kunna rädda honom, han var död.
Hur roligt är det? Gubbjävel. Skitroligt att berätta det i bilen på väg hem till hans hus från flygplatsen och jag sitter där, efter 4 år som jag inte träffat honom och gråter som ett barn.
Ibland är föräldrar bra dumma i huvudet. Ursäkta. Men sånt talar man väl ändå om?



Trots att du inte finns så mycket i mitt liv längre
så skulle jag inte vilja leva ett liv utan dig.

Nog om känslor.
Nu ska jag och min reumatistiska rygg lägga oss.

adios fuckers


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0