Did my time.

Hallå era köttisar. Long time no see.

Kom hem från Paris igårkväll, var hur jävla A W E S O M E som helst. Paris är en väldigt vacker stad, men fyfan för fransoserna och deras motstridighet till att komminucera på engelska?! Och vad är det med människor och inte kunna KÖA!!! Är det en kö som en hel folksamling står i, nej då ska 10 andra ställa sig bredvid de som står längst fram eller ställa sig framför dem? HAHA, snacka om att inte förstå meningen med skyltar som det står "Stå i kö bakom här" när dom missat 200 människor som stod i kö, hahaha. Blir så arg på sådant! Sen klämmer vuxna människor sönder mig mot bussen för att komma på? (TROTS ATT VI STÅTT LÄNGST FRAM I KÖN OCH DOM KOMMER FRÅN SIDORNA!!!!!!!!) Tror att jag inte förstår spanska när dom säger att dom ska knuffa undan mig, nej då skär man av linjen av ren ilska så deras feta pullor till kärringar inte kommer med bussen ;) MOAHAHAHAHA.

Hur som haver. Jag hade en jävla dålig vecka.

Min älskade och kära mormor gick bort 19 mars, dagen innan hennes 84 års dag. Vila i frid älsklings momma och grattis på födelsedagen i efterskott. Det värmer lite att du hann fira din födelsedag med personalen på hemmet, vi hade tänkt komma 2 veckor senare men vi hann aldrig det.
Tomheten är enorm. Första dagen brände hela mitt hjärta, som om det höll på att brytas ner och min mage värkte, tomheten skakade inom mig. Jag pratade med dig dagen innan och du sa att du börjat må bra igen och du berättade om allt vi skulle få då vi skulle komma till dig... Känns så overkligt. Hela redan kändes det som att du skulle ringa och fråga hur vi hade det, eller att jag skulle ringa dig de första jag gjorde när vi kommit hem igen. Jag kollar på ditt nummer och namn i telefonen och inser att det är just det de är, ett namn och telefonnummer - för om jag ringer, kommer ingen att svara i den andra änden. Det är så overkligt!!! Jag vill inte förstå känns det som, för när jag försöker dör jag inombords....
Jag saknar dig så himla mycket!!!

Miriam Grundén

20 Mars 1927 - 19 Mars 2011

Vila i frid mommis
Nu är du äntligen återförenad med morfar!
Som du längtade.
Nu hoppas jag att ni väntar på oss vid grinden och jag förväntar mig
en stor kram och att du ska "kia noppen" för ingen kan göra det som du,
min älskade lilla mormor.


Världens finaste!





Och bilder från Paris hittar ni på Facebook den dagen jag orkar få tummen ur och ladda upp alla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0