My life in your hands.

Even if I don't cry my heart out...



Bara för att jag ser ut som en strandad säl?

Nämen tjeeeeena! HEJ, fan, läget? det var länge sedan! haha oj oj. Gud så du ser ut, herregud. Var det 1 dag sedan vi sågs eller 50 år? Jösses. (Ja jag har tråkigt.)

De som känner mig vet att jag får dåligt samvete för precis allting. Idag när jag satt på pendeln på väg hem så var det proppat av människor då alla pendlar var försenade och inställda. När jag äntligen fick en plats så sjönk jag ner i min nya bok jag läser. Sen tittade jag upp och såg att en jätte gammal söt tant stod brevid mig... O.o jag satt där, och hon stod upp.... :( Jag ville erbjuda min plats för henne men då blev platsen brevid mig ledig. Stackaren. Så när vi klev av var jag tvungen att gå bakom henne en stund för att se så hon inte ramlade när det var så halt :( gull tant. Seriöst, mitt hjärta gick nästan sönder då jag såg henne stå upp i kaoset i pendeln med sina rangliga ben och försöka stå emot G-kraften som pendeln har. Knappt så jag orkar stå upp alltså.

Igårkväll låg jag och pratade med C om mitt liv, allt det jobbiga. Så skönt att ha honom så jag kan ventilera då min ångest kommer. Han hjälper mig så himla mycket, älskling, jag tror inte ens du vet själv hur mycket du hjälper mig. Aldrig träffat någon som är så hängiven, så förstående och verkligen villig till att hjälpa en. Vet du en sak? Du har också mitt hjärta förevigt, alltid baby.

Nu fick jag mat, så.. Mat och film, goodbye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0