Såhär känner jag mig ibland, som bilden visar.


Har ni tänkt på hur mycket tid vi lägger ner på att tycka illa om andra människor? Hur mycket tid vi lägger ner på att förakta, hata, tala illa om, stänga ute och avsky. Om man la alla dessa känslor i en skål och omvandlade dem till positiva så skulle detta vara en mycket bättre plats. Men vi alla väljer att gräva ner oss bland skuggorna och hålla fast vid det förflutna och vägrar att släppa det för bara livet. Alla kan göra misstag men man skall inte fördöma dem i all evighet, man måste lära sig att förlåta. Men alla gör inte det. Sedan när åren gått och den personen man avskytt för ett misstag denne gjort - kanske det är försent att förlåta, för den personen kanske inte finns bland oss längre.

Vi tar allt förgivet, som om allt skulle finnas kvar imorgon - men det gör de inte. Varje dag som passerar är en dag av Historia, en dag som är förlorad - gjort är gjort och du kan aldrig göra om den dagen. Sen när du sitter där gammal och grå och tänker tillbaka på dessa passerade och förlorade dagar och önskar att du kunde ha gjort saker annorlunda, så är det försent.

Det handlar inte bara om att förlåta en person för ett svek, förlorat förtroende eller förlorad kärlek. Det handlar om att inte omvandla sig själv till den här bittra personen som håller sig kvar vid det negativa, vid det otröstliga. När du förlåter en människa för något hemskt, så blir du mer positiv och dina chanser för att göra exakt samma misstag minskar. För om du håller kvar vi föraktet kommer du tillslut att bli föraktad för exakt samma sak.


Hur många människor skall gå förlorade för att vi ska lära oss?
Tänk lite extra på människorna omkring dig och skänk även de ni tycker illa om en tanke. Den personen kanske inte finns kvar imorgon.



Denna text vill jag dedikera till några människor i min närhet.
Släpp på ilskan, släpp det bittra och vakna upp.
Ni stöter bort och förlorar det mesta runtomkring er.

---

Jag pratade om att skänka en tanke till en person som står er nära eller som ni tycker illa om. Jag väljer att skänka en tanke till min pappa ikväll.

Jag ringde honom idag och han berättade att han hade åkt in på sjukhuset igen, för hjärtat, igen. Denna gång för att hjärtat blivit större och att han fått vattenfyllda blåsor på lungorna. Jag frågade min svärfar vad det kunde vara och han sa att det tydde på hjärtsvikt.

Pappa, om du någonsin läser här så vill jag bara säga detta. Ta hand om dig, ta detta på allvar nu, 2 hjärtattacker varav en dog du av i 3 minuter och nu detta. När skall det gå upp för dig att det är allvarligt? När skall du börja ta hand om dig själv? Du som är så ung...
Jag vill inte förlora min pappa i förtid, så ta inte honom ifrån mig - okej pappa?
Te quiero. ♥


Även om du är en jävla ärta ibland så älskar jag dig ändå.
TA HAND OM DIG.
För fan