Aoow vad jag har tråkigt just nu. Slutade jobbet för närmare 3 timmar snart, TRE. Tiden går för sakta på jobbet men för snabbt hemma. Kan vara för att jag haft en usel dag, men sådana finns också. Alla dagar kan inte vara bra? Eller? :D

Jag har tänkt mycket på livet på senare dar. Det känns som att det var igår man tog studenten men samtidigt så otroligt länge sedan - då man ser hur olika liv man har och hur fort alla förändrats. Många kompisar jag har och hade har fått barn, många i min ålder och jag får lite panik. De flesta jag känt befinner sig på olika platser i världen. Vissa har nått otroligt långt i livet medan andra fortfarande är kvar på ruta ett. Jag vet inte på vilken grad jag ligger där.

De flesta har kommit på vad de vill göra, andra inte! Jag är en av de sistnämnda. Det får jag också lite panik av. Det känns som att man måste börja plugga snart för att ta sig någon vart och slippa alla skitjobb man tar sig an hela tiden. Jag vill bli något, göra något produktivt, något inspirerande, betydande. Jag är en människa som vill suga ur all kunskap från denna planet och jag försöker. Vill bara hitta något jag brinner för, men vad? Jag vill inte stå och plöja igenom dagen på ett och samma ställe varenda dag, jag vill fara runt och upptäcka!! vad detta nu innebär..

Vad har hänt med mig sedan studenten?
Jag flyttade till Stockholm 2 dagar efter studenten (från Härnösand i Norrland), lagomt förvirrad och lagomt förstörd. Jag var en iskall människa inombords. Den första tiden var jag så deprimerad av att inte göra något, ha några vänner eller något att jag knappt klarade av att kliva upp ur sängen. Kunde gå flera dagar innan jag ens såg dagsljuset utanför lägenheten. Tomheten, ensamheten gnagade i mig. Jag var ju så van vid att ha människor runtomkring mig.
Nu 3 år senare - Jag har kommit så långt, det kunde jag inte ens drömma om då jag låg där deprimerad som fan i sängen för 3 år sedan. Jag har haft så mycket olika jobb, har så många erfarenheter, blyga jag är framåt och tar för mig (ibland bara tydligen, men om man jämför med förr). Jag har vuxit enormt. Speciellt i mognad. Nog för att jag alltid varit lite högre i mognad då jag varit seriös, men nu, oj.
Jag har vänner, jag har ett jobb, jag har en pojkvän - sambo. Jag har allt jag kan önska mig just nu, men ändå känns det som att något fattas....

Jag vet inte vad. Något som har med mig själv att göra iallafall. Jag tror att det bara är saknaden av att veta vad man vill göra.

Men man måste vara positiv, inte skynda sig fram. Jag förstår inte varför jag känner mig så stressad, jag har inte ens fyllt 22 ännu. Jag har ju hela livet framför mig!



Nej nu vart jag mega hungrig och orkar inte skriva mer.
Matvrak nr.1 är jag, päronmagen.

Nu är det flera stycken (2 stycken på bara 2 dagar) som frågat mig om jag är gravid >.< NEJ, jag är bara R U N D om magen för all skräpmat and i LOVE IT! Kan inte sluta med skräp, det är som en drog efter jag slutade med all nikotinintag. Men jag borde träna.... Jag borde... Snart.... mat.